det känns som om jag sagt dör inombords, en långsam smärtsam död, o jag har orsakat den helt själv, för att jag har sådan livlig fatasi, men heeey thats me, beskyller ingen annan.
allt försviner med vara ett simpelt hej från dig, ett simpelt hej? whata fuck is wrong with me??
och när du tittar mig i ögonen o le, de är inte att prata om, då vet jag att jag är i paradiset, o komma alltid vara lycklig, tills du vänder dig om och går.. då rasar min värld som pussel bitar, ända som finns kvar är mörker o smärta o sorg.. jag vill kräkas av smärtan jag vill bara att ljuset ska komma tillbaka det är de ända jag ber om är de så mkt begärt?
Skit samma, jag är stark jag kan bryta den här känslan.. jag kan säga här att i morogn tänker jag inte lägga en tanke på dig men vi båda vet att jag ljuger, så jag säger inte det.
men snart, jag klara mig, jag klara mig ur det här utan bestående men, jag är stark jag ställer mig och går.
jag har bestämt mig jag tänker gå, jag går nu o jag ser inte bakåt...

Jag komma sakna dig, men jag kan inte utsätta mig mer.. jag vet absolut inte vart jag har dig alls. jag känne itne dig!

bbye