varför uttsäter vi människor för smärta medvetet hela tiden? om och om och om igen.
de tar ju aldrig slut, dvs Kärlek. varför ger vi oss ut i leken hela tiden, vi blir ju alltid sårad frpn något håll? eller hur`?
varför är vi så desperat av att höra av ngn annan att vi är "söt, snygg underbar perfekt" och "JAG ÄLSKAR DIG!!"
känns så patetiskt, det håller ju aldrig ändå så. så varför?
ive give up. thats it. no more. its finish. the end.
´klara inte utsätta mig för att bli sårad igen gång efter gång.
jag har vänner som älskar mig som håller av mig o ser upp till mig.
jag vet själv att jag inte är apa ful hhahhaa (skulle behöva droppa några kg.. )
behöver ingen annan än dom jag redan har..
no more love



att tiden läker alla sår är skitsnack.. ska inte tro på allt man hör. de man förlorat kommer aldrig igen.
har förlorat tillräckligt många i mitt liv, och de verka Aldrig ta slut. de gör så otroligt ont. men man intalar sig själv att det går över.. Men de gör inte det. man sätter bara på sig den vanliga aldagliga masken och ler som inget har hänt.
men wake up. Det har det. någon har slitis ur ditt liv och kommer aldrig mer krama än, komma aldrig mer höra doms röst. (dom finns alltid där, i era minnen) HAALLÅ!!!! det blir aldrig detsamma igen. och det gör ont så jävla ont.
ingen komma kunna ta den tomma svarta hålet till plats man har i sitt hjärta....

tårar faller varje kväll, its never going to be the same agian. and its hurts, its hurt so bad....