ibland orkar man inte stå emot all skit längre.
man orkar inte höra folk som är en sk vänner snackar skit
bakoms en rygg.
jag har nått min gräns,
jag har alltid kunnat vara den som skakar av mig allt när ja är nykter.
och fortsätta le som inget ha hänt, men alla har en gräns och min är nådd.
jag hoppas att alla ni är nöjda, som fått mig på fall,
de va väl de ni va ute efter?
ja svor att jag alltid skulle resa mig starkare, och om ja föll, så föll jag bara till knäna.
o reste mig lika snabbt igen, o torkade imina tårar och gick med huvudet högt ändå.
men inte nu längreö. ni har verkligen fått mig att nå botten,
orkar inte med mig själv, ännu mindre alla andra, och inte gråta skratta le vara arg, inget, finns inget
inom mig längre, jag är helt tom, jag ligger verkligen ner. och komma ta lång tid innan ja klara av att
resa mig igen, de känns förjävligt att ni fittor kunnat gjort mig så illa...
vet vart jag har er, och kommer inte tillbaka mer, jag har VÄNNER, som DU och du och DU aldrig komma få,
ni är patetiska, jag spotta på er,..
hur kan man sjunka så lågt att sparka på dom som redan ligger ner,
skiter i er. fyfaaaan...

WAKE ME UP!!!!!!!!!


ni är dom som gör att ja fortfarande lever

Angelica.s -Veronica.s-Anna.s-marko elin..